Min goa ME-vän F är gästbloggare här hos mig idag.

Eller vad man nu ska kalla det. 

Jag ville gärna dela hennes inlägg i dag. 

 

Hon är alltid så himla positiv fast hon lever med flera svåra

funktionsnedsättande kroniska sjukdomar.

ME/CFS, EDS, och fibromyalgi

 

Men idag när jag läste hennes blogg

var hon allt lite grinig och på krigsstigen, fast med all rätt tycker jag.

Varför är det alltid de sjukaste som måste kämpa som mest?

 

Hon är en ung, härlig, positiv, glad och stark person, men som måste

kämpa hårt för att kunna få den hjälp hon behöver. Fast än så länge

får hon inte den hjälp hon behöver.

Jag tycker så synd om henne, fast det vill hon ju inte att jag eller

någon annan gör och det förstår jag.

Men det kommer allt en tår eller två när man läser hennes blogg.

 

Om ni klickar på länken under hästen så kommer ni till hennes inlägg.

Vi kanske kan lägga en liten positiv peppingkommentar till henne. ;) 

 

 

 

 

 

Ha en härlig Valborg

kram