Besök hos tandhygenisten
För ett tag sen var jag hos min tandhygenist för min årliga omgång.
Tänkte förklara för er hur det är när jag är ute på mina små äventyr.
Jag hade fått en bra tid på eftermiddagen så att jag kan vakna i tid.
Äta frukost i sängen o försöka bli lite piggare innan jag kan gå upp.
Brukar ta ca 2 timmar.
Sen hade jag duschat dagen innan så att jag inte skulle behöva ta energi
till det. Så jag behövde bara klä på mig.
Sen hämtade jag posten och gick o la mig och väntade på att yrseln, illamåendet
och tröttheten skulle lägga sig lite.
Åt lunch innan jag åkte iväg. När jag väl hade kört dit visade
det sig att det var en marknad där så dem hade stängt av vissa
gator för biltrafik. Vilket innebar för mig att jag fick parkera en bra bit
ifrån tandläkaren, för mig var det långt att gå ca 300 m.
Så när jag väl kom fram till tandläkaren var jag ju redan jättetrött
och helt darrig. Kom ju lite för sent också så jag fick gå direkt in utan
att landa lite och hämta andan.
Så vi bestämde, hon och jag ,att hon skulle ta det viktigaste först och
sen beta av det hon skulle göra och se hur mycket jag orkade med.
Så jag satte på solglasögonen för den starka lampans sken och sen
satte vi igång.
De gick hyfsat bra, först röntgen sen vila när hon hämtade plåtarna.
Sen mätte hon tandfickor genom att sticka med nåt som känns som en
nål, jätteskönt!!!!
Det fick hon göra i etappar för jag var tvungen att sätta mig upp ibland och
dricka vatten och vila.
Sen var det tandsten som skulle dras bort, också jätteskönt. Det är verkligen inte
kul att vara hos tandhygenisten.
Sen gör ju allt extra ont på mig som redan har ont bara man är när mig.
Men hon fick gjort lite pö om pö med mycket vila emellanåt. Så tillslut var
faktiskt all tandsten borta.
Sen var det bara putsen kvar av mina tänder, men då var min gräns nådd
med råge kan jag lova.
Hela jag var så utmattade att jag var helt darrig hela jag.
Så hon sa klart och bestämt ifrån att nu får det var nog.
Jag orkade knappt ställa mig upp när jag skulle gå ut där ifrån.
Tänkte lite för mig själv att hur skall jag ens kunna ta mig till min bil.
Men då sa hon att jag skulle gå och lägga mig i deras vilorum och så skulle
hon komma med kaffe till mig, och fanns det inget färdigt skulle hon sätta
på lite kaffe till mig.
Hon frågade vad hon kunde göra för mig. Man kan ju inte ha det så här sa hon.
Joo, så här ser min vardag ut och jag får lära mig att hantera så gott det går.
Jag har ju börjat lära mig att hantera detta så jag visste att om jag bara
fick ligga där en stund, tyst o lugnt med en kopp kaffe och en bar så skulle
jag återhämta mig lite så att jag kunde ta mig hem.
Hon är ju bara så gullig och snäll. Det är även min tandläkare när jag
är där hos henne.
Dem gör verkligen allt dem kan för mig så att jag skall klara av deras
behandlingar, vilket ju är ett måste.
Annars blir det väl lösgom snart hahaha ;)
Så där låg jag och vilade en stund bland gosedjur o kuddar o filtar.
Hur mysigt som helst.
Jag kände mig som ett litet barn hihhi
Sen var det ju bara den där "lilla" detaljen att ta sig tillbaka till bilen också.
Så jag gick ut på gatan hängandes på mina kryckor. Helt utmattad.
Det var så mycket folk som gick förbi mig att jag blev helt yr och var
tvungen att titta ner i gatan så mycket det gick utan att krocka med
människorna.
Det lät överallt också, leksaker som lät, typ skällde o gick omkring.
En stor bil stod och brummade för dem sålde något ätbart.
Jag fick stanna och hänga på mina kryckor flera gånger innan jag
äntligen kunde sjunka ner i min bil.
Där satt jag ganska länge och återhämtade mig igen, för att kunna köra hem.
Jag struntade i alla bilarna som stannade för att vänta på min p-plats för
det fanns ju inga lediga en sådan här dag.
Det gick faktiskt bra att köra hem, för annars gör jag inte det.
Då får jag lösa det med att någon kommer o hämtar mig.
När jag kom hem stöp jag i säng och kom inte upp mer den dagen.
Ja, så här har jag det när jag är ute på ett litet tandläkarebesök som
knappt tar en timme.
Sen är det ju så att jag får lida i efterhand också för sådana här
små utflykter. Allt från 1-5 dagar.
Sist jag var och lagade hos tandläkaren tog det en hel vecka för mig
att återhämta mig.
Då är jag inte utanför sängen mycket.
Men nu är denna årliga omgången avklarad, check.
Tur att det är så underbar personal som jobbar där, annars
hade jag aldrig klarat av att få behandlingar.
Nu skriver jag inte detta för att jag vill att ni skall tycka synd om mig
utan jag vill sätta lite ljus på denna handikkappande sjukdom.
Ni som vill kan gå in här under och läsa om den lite grand om ni är
intresserade.
Vi försöker få upp ögonen på framför allt läkare, m.fl. inom vården om hur vi
faktiskt har det eftersom det är en så osynlig och ovanlig sjukdom.
Och då är det ju bra om så många som möjligt får upp ögonen
för hur den är.
Ha en bra dag :)
URL: http://tessiluskan.blogg.se/
Vilken bra tandläkarmottagning. Personalen verkar underbar. Själv bävar jag för att behöva gå till tandläkaren. Det var över två år sedan jag var där och snart kan jag inte dra ut på det längre. Vet bara inte hur jag ska orka. Hoppas min nya tandläkare är så förstående som din.