Nu ligger jag kraschad sen några dagar tillbaka. 

Jag har varit ute o trott att jag var frisk igen. 

Jag har varit o hälsat på min goa kusin/syrra och sovit över hos henne. 

Det var så mysigt. 

Men det var mycket mer ansträngande än jag klarade av. 

Problemet är ju som alltid att måendet kommer efteråt. 

Jag körde till henne ca 4 mil och sen är det en liten bit att gå från hennes parkering, kanske 200 m, sen ska man åka upp i en hiss och gå i en loftgång 50 m.  

Plus att jag hade packat lite övernattningsaker i en väska, som för mig var lite tung. 

Det var egentligen bara en pyjamas o tandborste och tre böcker. 

Vi hade planerat att hon skulle hjälpa mig att bära och gå med mig men jag sa att det behövs inte, jag var ju pigg dååå. 

Vi hade en jättemysig kväll där vi åt middag och babblade. 

Jag halvliggandes på soffan mesta delen, som vanligt när jag är borta. 

Sen öppnade jag mitt paket som hade kommit med en massa olika eteriska oljor o en luftfuktare (difuser) som man kan hälla eteriska oljor i och som sprids ut i rummet. 

Roligt!!!!! 👏🏻👏🏻👏🏻

Jag har tänkt börja använda mig av eteriska oljor igen för att må bättre. 

Tillsätta i mina oljor, krämer, rumsdofter, auraspray, och i den nya luftfuktaren. 

På morgonen tog jag mitt pic o pack plus lådan med mina nya saker i och gick till bilen o körde hem. 

Jag var så slut o lådan var så tung för mig att jag fick sätta mig på en bänk o vila lite innan jag kunde fortsätta till bilen. 

När jag väl kom kom hem la jag mig 

dödstrött och utmattad på sängen o somnade. 

Jag hade inte så stort adrenalin påslag då utan jag kunde ändå lugnt somna. 

Denna gången kraschade jag rejält. 

När jag är så här utmattad orkar kroppen absolut ingenting. 

Jag kan bara ligga alldeles stilla o blunda. 

Fast även då känns det som att jag ska tuppa av. 

Den orkar liksom inga intryck överhuvudtaget. 

T.ex om jag tar en klunk vatten sköljer det surr och pirr över hela kroppen. 

Hela nervsystemet går på högvarv, tror jag.  

Det enda jag kan göra är att ligga alldeles still o koncentrera mig på att andas lugna djupa andetag, inte alltför djupa för då reagerar kroppen negativt. 

Lägga benen i högläge o vänta på att det ska gå över. 

Tankar om att man är sjuk på något annat sätt dyker ju givetvis upp i mellan åt. 

Som typ, diabetes,  när jag äter o kroppen får värsta surr effekten som jag kan tänka att det blir vid sockerfall. 

Omvänt blodtrycksfall har jag skojat med maken om för jag kan inte lägga mig ner för då känns det som jag ska tuppa av. 

Utan jag får halvsitta med benen upplagda, det är bästa positionen. 

Så, så fick jag sova de första två nätterna. 

Det jag nu kan sova vid dessa tillfällena. 

Hjärtat hoppar över slag känns det som, fast läkare kallar det dubbelslag. 

Då kanske jag har hjärtfel säger jag till maken. 

Han brukar svara med lugn röst att det var det ju inte förra gången.  ❤️

Sen skojar han och säger att han tycker jag är lik Robert Gustavsson och då skrattar vi båda två. 

Fast skillnaden på mig o Robert Gustavsson som är hypokondrisk (enligt honom själv) är ju att min kropps nervsystem faktiskt reagerar så här. 

Alltså med fysiska problem och inte att det är mina tankar som är problemet.

Det är inte mina tankar som startar det hela, men självklart kommer det ju tankar när det väl har dragit igång. 

 Hoppas ni förstår hur jag menar. 

Men jag jobbar på med positivt tänkande och får finna mig i att så här är det och vänta ut det hela med en hel skopa full av tålamod. 

Det finns liksom inget annat jag kan göra. 

Men det är jätteläskigt! 

Det säger ju sig självt att så här utmattad får jag ju bara inte bli, men det värsta är att jag inte i förväg vet hur mycket krasch jag får. 

I den bästa av världar ska jag ju undvika att krascha, men jag måste ju leva oxå. 

Men nu var det längesen jag hade en sådan här djup och kraftig krasch. 

Jag har ju mått mycket bättre och klarat av mycket mer saker utan att krascha och det är jag såååå glad för. 

Men denna gången blev det lite för mycket på en gång. 

Jag var på yoga dagen innan jag åkte iväg oxå. 

Plus att jag har tagit en homeopatmedicindos och fått en liten behandling. 

Vilket oxå satte igång att jobba med kroppen. 

Ingen bra kombo tydligen. 

Det är alltid lätt att vara efterklok. 

Obs! Jag har varit i kontakt med min homeopat, så ni kan vara lugna, vi har läget under kontroll.  😜

Fastän jag levt med detta i så många år ( sen 1999) lär jag mig aldrig. 

Men det är svårt att veta var den nya gränsen går när man blir bättre. 

Jag måste ju testa var gränsen går och här var den med råge denna gången. 

Inne på dag 7 nu. 

Det värsta har klingat av nu. 

Men är fortfarande utmattad och ligger till sängs nästan hela dygnet. 

Jag hämtar mig lite mat och dryck och får sen återvända till sängen igen. 

Jag gör mindfulness meditationer, mjuka yoga övningar i sängen som lugnar nervsystemet,  andningsövningar och sover så gott det går. 

Jag orkar inte prata med någon förutom maken, men har några nära vänner som jag kan skriva med. 

Det är skönt att kunna få lite uppmuntran o kärlek i dessa stunder på detta sättet när man inte orkar prata. 

Det betyder mycket att man inte är ensam och det har jag förmånen att inte vara. 

❤️❤️❤️

Det här var det jag bar med mig hem. 

Väger ju inte mycket för en frisk person men för mig var det det. 

Ha en go dag

Kram

❤️