2019 har inte varit mitt år precis.  

Jag har varit mycket sämre än året innan. 

Jag kraschade ju i början av året och var mycket sängliggandes. 

Sommarens värme gjorde inte saken bättre. 

Låg inne med blöta handdukar på mig och en liten kylare som blåste på mig 

Alla fönster öppna, men inget hjälpte. 

Ibland kunde jag vara ute kortare stunder på kvällarna. 

Successivt blev jag lite piggare när hösten kom med sin svala sköna luft. 

Men då dök nya utmaningar upp. 

Under en period väntade jag på tre olika cancer besked. 

Som tur var, var bara ett av dem positivt. 

Och det var en hudfläck/förändring på min kind som visade sig vara cancer. 

Den är bortopererad nu men har ännu inte fått sista beskedet på att allt är borta. 

Allt tar en sån himlans tid i sjukvården. 

Det är helt galet med så långa väntetider på allvarliga sjukdomar. 

Plus att det är så vanligt med cancer att de bara ringer upp en och berättar det via telefon. 

Bara för att det är vardag för dem som jobbar med det är det ju inte det för mig i alla fall, tack o lov. 

Jag fick nog en chock av beskedet för jag frågade inte om vad för slags cancer det var eller om den kunde sprida sig i kroppen m.m 

Utan bara om hur dem skulle ta bort den rent fysiskt. 

Bedövning, nålar, sprutor, kniv, hur länge de skulle skära i mig med kniven o.s.v. 

Jag har haft rejäl sprutfobi som jag har jobbat bort med KBT. 

 Men tycker ju fortfarande INTE om det. 

Och jag får jobba mycket mentalt med mig själv när det handlar om sjukhus och sjukdomar, vilket tar en enorm kraft o energi av mig som egentligen inte finns hos mig. 

Läkaren berättade inget mer heller om vilken slags cancer det var eller spridningsrisk m.m 

Men när min man fick höra det hade han massor av frågor till mig om det. 

Jag hade inga svar att ge mer än att det var cancer. 😥

Jag fick ringa upp dem på deras telefontid och fick då lite mer svar. 

Det var lite lugnare besked som jag kunde ge honom och våra barn, att det inte skulle sprida sig om de får bort allt.

Man kan ju tycka att det inte är för mycket begärt att ge den informationen till mig redan under första samtalet. 😡

Jag har talat om detta för läkaren, under operationen, men på ett vänligt sätt för hon hade ju kniven i mig just då 😂

Kanske inte bästa tillfället att ta upp det på 😂😂😂

Men som sagt den är borttagen nu men jag väntar fortfarande på svar så att allt är borta. 

Det ska bli så skönt att lägga 2019 bakom mig och koncentrera mig på 2020 😍

Det är inte helt enkelt att hamna inom vården när de inte förstår hur extremt lite energi jag har. 

Eller hur mycket mitt neurologiska/autonoma nervsystem ballar ur. 

De vet knappt vad ME är eller inte alls. 

Fast lite positivt är det för nu säger de ibland att det har jag hört något om. 

Läkaren brydde sig inte heller om att fråga hur hon kunde underlätta för mig. 

Eller hur de kunde göra på bästa sätt för mig. 

Jag tycker det är tråkigt att det fortfarande är sån okunskap och ovilja att ta reda på mer om ME/CFS. 

Nu finns det ju ändå en del information att läsa för sjukvården. 

Jag förstår faktiskt verkligen inte vad problemet är!!!! 

😡😡😡

Men nu avslutar jag med positiva saker 😀

Jag har klarat av att göra flera saker i jul. 

Jag var med både på julafton, juldagen, besök hos vänner i mellandagarna, firade lugn nyår hemma, sen bar det av på den årliga resan till Trysil i fyra dagar. 

👏🏻👏🏻👏🏻

När blickar tillbaka i bloggen nu ser jag ju att jag faktiskt kunnat göra lite små saker då o då. 

Så nu blickar jag framåt med hopp och glädje inför 2020. 

Here i come

😀🤣😂🤪🥰😍

❤️❤️❤️

PS! Jag har äntligen fått besked på att all cancer är borta. 👏🏻👏🏻👏🏻

Låg i brevlådan efter att jag skrivit klart detta inlägget. 

Yhippiiii 👍